Hejsan.
asså jag ber absolut ingen att ni måste läsa hela den här texten. Måste bara be alla fara dit peppern växer. Alla ska ljuga och alla ska vara falska och bara fejka allt. Jag försöker hålla masken och tro mig jobbigt är det som jag vet inte vad. Och det spelar ingen roll hur många gånger man gråter i kudden, skrattar eller blir tröstad så mår man nästan lika dåligt. Jag har vänner jag litar på men att berätta allt blir bara mycket. Jag skulle kunna skriva en hel bok om allt som gnager mig. Men lugn det ska jag inte göra. Men follk försvinner och kommer aldrig tillbaka och varför frågar jag då mig själv? Har de förtjänat det eller har han där uppe bestämt så? Vad de än gör och vad de än är hoppas jag att de har det bättre än mig i alla fall. Nu ska jag inte skriva mycket mer, vill bara lägga fram en funderare. Vilka vänner finns kvar där och vilka inte? Måste vi verkligen lita bara på oss själva och våran egen instingt?


Jag sitter jusst nu på en karusell som bara snurrar och snurrar... men, nu vill jag inte leka mer jag vill hoppa av och skita i denna lek.

Tjenare tjenare!

Här sitter jag igen och skriver på denna otroligt tråkiga bloggen! ;)
Tänkte bara säga att typ en vecka sedan var jag på förhandsvisningen av "Invictus" med Klara-Bella. Ni vet de som handlar om Nelson Mandelas väg upp genom att ta hjälp av den otroligt populära sporten RUGBY. Det är en underbart fin film och värd att se.



trailern



I filmen finns det en otrolig dikt som får till och med mig att känna som om INGET kan stoppa mig 


Out of the night that covers me
black as the pit from pole to pole
I thank whatever gods may be
for my unconquerable soul

In the fell clutch of circumstance
I have not winced nor cried aloud
Under the bludgeonings of chance
my head is bloody, but unbowed

Beyond this place of wrath and tears
looms but the horror of the shade
and yet the menace of the years
finds, and shall find me, unafraid

It matters not how strait the gate
how charged with punishments the scroll
I am the master of my fate
I am the captain of my soul

För dem som inte förstår  klicka HÄR


Och så får man absolut inte glömma all den underbara africanska musiken som är med i filmen

Ska till Roma igen fast denna gång blir det med det underbara folket från PUKiS! :D Underbart säger jag bara! Nu längtar jag till Juli! :D

I alla fall tänkte bara säga att jag lever! (klart jag gör) Men att jag är förkyld typiskt va när man äntligen fått lite lov. Men men det har ju inte hindrat mig från att träffa några vänner haha.

Idag promenixade jag och en kompis runt i Gamla stan. Ganska mysigt med tanke på att jag hade min älskling (systemkameran) med mig. Vi köpte också vänskapsringar (?) haha enkla men mycket fina och älskar att ringarna ökar på mina fingrar! ÄLSKAR ringar problemet är väll mina otroligt tjocka fingrar där inget får plats. Och det är sant för att min kompis skrattade och sa att jag kommer ha massvis med trubbel senare i livet haha :P



Visst är den fin? Vi tänkte att det inte spelar någon roll vilket finger det är på bara att man vet vad det står för :)  

Nu ska jag läsa klart de sista bloggarna jag har kvar som Falsksanning och DJBabyJ (hans mamma har gått bort så gå in och skriv nått gulligt där) och vi hörs när vi hörs! :D 

PUSS <3