Hejsan.
asså jag ber absolut ingen att ni måste läsa hela den här texten. Måste bara be alla fara dit peppern växer. Alla ska ljuga och alla ska vara falska och bara fejka allt. Jag försöker hålla masken och tro mig jobbigt är det som jag vet inte vad. Och det spelar ingen roll hur många gånger man gråter i kudden, skrattar eller blir tröstad så mår man nästan lika dåligt. Jag har vänner jag litar på men att berätta allt blir bara mycket. Jag skulle kunna skriva en hel bok om allt som gnager mig. Men lugn det ska jag inte göra. Men follk försvinner och kommer aldrig tillbaka och varför frågar jag då mig själv? Har de förtjänat det eller har han där uppe bestämt så? Vad de än gör och vad de än är hoppas jag att de har det bättre än mig i alla fall. Nu ska jag inte skriva mycket mer, vill bara lägga fram en funderare. Vilka vänner finns kvar där och vilka inte? Måste vi verkligen lita bara på oss själva och våran egen instingt?


Jag sitter jusst nu på en karusell som bara snurrar och snurrar... men, nu vill jag inte leka mer jag vill hoppa av och skita i denna lek.